Vart tog Harry vägen? Nä men så go han är! Efter badet ville han ha det lite varmt och mysigt och hade lagt sig i min säng. Han hade själv lyckats få pläden över sig.

Jag tog en bild på honom och svansen som var utanför pläden började "gå". Han älskar när jag ta kort på honom.

Att vara ombord på en båt mitt ute på havet, utan land i sikte, är något som skrämmer mig.

Havet är djup och mörkt och tanken att hamna i det...jag ryser bara jag tänker på det.

Om jag måste åka båt, en färja, så kolla jag alltid nödutgångar och vad flytvästar finns.

Jag skulle absolut inte kunna lägga mig i en koj och sova. Det är uteslutet!

Nu kom jag att tänka på hur fruktansvärt det skulle kännas att bli instängd i en sjunkande båt som börjar ta i vatten!

Då hjälper ingen flytväst!

Har väl hört och sett förmycket. Havet kan vara alldeles underbart men det kan vara ett monster också och jag är så liten så liten...

En sak är då säker! Jag skulle aldrig jobba på en båt!

Kan ni tänka er! Min son bakade scones till oss i kväll medan jag kammade hundarna. Han frågade bara om jag hade ett recept och när han väl fick detta fixade han resten själv. När jag var färdig med båda hundarna hade han dem färdiggräddade.

De såg lika ut som när jag bakat dem och var dessutom lika goda. Varma scones med ost och marmelad, mums!

Han är noga med att få ett omdöme och så här löd det:

Perfekt gräddade, lagom stora och jättegoda. De kunde inte göras bättre.

Diskbänkar avtorkade

Ingen deg eller mjöl på golvet

Jag kan inget annat sätta än: MVG

Två veckor kvar till advent och snart börjar jakten på att hitta alla de rätta julklapparna. Pusst och stön!

Jag tycker att det blivit en hysteri över det hela. Vi har många ungdomar som dessutom förökat sig (en del av dem har skaffat sig en partner och har egna hem) så nu är de 10 personer sammanlagt. Ungdomarna har det inte lätt på julafton för de ska besöka ALLA föräldrar hit och dit. Stackars dem!

Men vi har en idé! Vi bjuder alla ungdomarna på en kväll (innan jul) men bowling och sedan en god middag tillsammans på restaurang. Vad tror ni de skulle tycka om den idéen?

Kan det vara en bra,rolig och annorlunda julklapp?

Nu kom regnet och som tur är blev inte denna dag tråkigare för det. Var rädd för det ett tag.

Mycket frisk luft och busande med hundarna i trädgården och på det, en promenad, gjorde susen. Vet ni vad? Jag skiter i alla måsten i dag. Å vad skönt!!!

Nu känns det bättre.

I dag känns det jobbigt minst sagt. Hade helst velat ligga kvar i sängen och inte göra någonting. Solen skiner och jag borde känna mig lite gladare. Det kanske jag gör utan att veta om det för jag kanske hade känt mig tröttare om det regnat. En tröst i alla fall. Det är så många måsten som jag måste göra och de har samlat i hop sig i en stor förbaskad hög. Jag har "slängt in alla måsten i förrådet" och jag måste öppna och ta tag i något av dem. Jag vet att öppnar jag dörren så ramlar allt över mig och det blir bara så jobbigt!

"En sak i taget" är ett bra råd. Alla måsten "springer inte i från mig" brukar en del säga. I dag, denna söndag, önskar jag att alla mina måsten sprang så fort de bara kunde ifrån mig. Ingen skulle bli mer gladare än jag.

Ut på en maratonrunda vetja, och målet kan vara någonstans i Haparanda!!!

Efter besöket på museet tog vi med hundarna på en statsvandring i vår egen stad. Karlskrona har en spännande historia.

Framför Amiralitetskyrkan står Rosenbom.

Han har stått här sen slutet av 1700-talet. Han ersattes med en kopia 1956.

Han håller ett plakat i handen och där står det:

Ödmjukt jag Er ber

Fast rösten är nog matt

Kom och lägg en penning ner

Men lyften uppå min hatt

Säll är den som låter sig

Wårda om de fattige

Verklighetens Rosenbom hette Mats Hindiksson Rosenbom. Det finns en historia om honom och han kom från Åland och var en av de första som bosatte sig i nya Karlskrona.

Det sägs att Rosenbom en nyårsafton 1717, varit ute och tiggt allmosor hos stadens borgare. På många ställen fick han en sup och blev till slut kraftigt berusad.

När han kom till kapten Lagerbielke tappade han sin hatt när han skulle buga och tacka.

Detta tyckte Lagerbielke var lustigt och sa "vill man ha tack av Rosenbom får man själv lyfta på hans hatt".

Rosenbom tyckte att detta var en lustig ramsa och upprepade den när han kom till nästa hus där bildhuggaren Kolbe bodde. Kolbe blev inte glad utan slog till Rosenbom och kastade ut honom i en snödriva.

Kolbe fick långt senare dåligt samvete och gick för att leta rätt på honom men Rosenbom var rädd för Kolbe och gömde sig vid Amiralitetskyrkan.

Dagen efter hittades Rosenbom ihjälfrysen intill kyrkväggen.

Kolbe lär sedan ha skapat fattigbössan.

Rosenbom är stor så vi får gå upp på trappan för att kunna lyfta på hatten och stoppa ner en peng.

På Marinmuseum har vi idag upplevt den svenska flottans historia från stormaktsvälde till nutid. Väldigt spännande och det är så mycket att titta på.

Under museet finns en tunnel där vi gick ner och där såg man vraket från ett linjefartyg. Där var lite läskigt att gå och den otäcka känslan att jag var på havets botten.

Tänk om ett fönster skulle gå sönder och vattnet forsa in!

Stora maneter simmade utanför.

Vi fick lära oss om "livet ombord". Stoppa näsan i en silltunna och känna sjölivets dofter. Man fick avfyra kanonen och sänka ett skepp. Jag sänkte ett danskt fartyg!

Vi har haft en kulturell och spännande förmiddag!