Helt fel! Gåsen är en förebild för positivt ledarskap, praktisk pedagogik och personlig utveckling.

Nästa höst när du ser gässen flyga söderut inför vintern i sina V-formationer, stanna då upp ett ögonblick och fundera över vad vetenskapen har upptäckt om deras sätt att flyga.

Med sina vingslag skapar varje fågel en uppvind för fågeln bakom. Genom att flyga i V-formation ökar hela fågeln sin flygeffektivitet med minst 71 %, jämfört med om varje fågel flög ensam.

Människor som arbetar i en gemensam riktning och en känsla av samhörighet kommer fortare och lättare till målet, eftersom de så får draghjälp av varandra.

När en gås faller ur formationen, märker den plötsligt att luftmotståndet blir större när den flyger ensam, vilket får den att sacka efter. Den återgå snabbt till sin plats i formationen för att dra nytta av flytkraften hos fågeln framför.

Om vi hade lika mycket förstånd som en Gås, skulle vi ansluta oss till de som strävar i samma riktning som vi själva.

När ledargåsen blir trött flyttar den bakåt i formationen och en annan gås intar tätplatsen.

Det lönar sig att turas om men de tunga jobben och dela upp ledarskapet sinsemellan, vare sig det gäller människor eller gäss på väg söderut.

Gässen i de bakre leden skriker uppmuntrande för att få sina kollegor i de främre leden att hålla farten.

Vad skriker vi när vi står i de bakre leden?

Slutligen, och detta är viktigt, när en Gås blir sjuk eller skottskadad och faller ur formationen följer två andra Gäss med ner för att ge hjälp och skydd. De stannar tills Gåsen antingen kan flyga igen eller dör. Först då ger de sig av på egen hand eller med en annan Gåsflock för att hinna ikapp sin egen grupp.

Om vi hade lika mycket förstånd som en Gås, skulle vi också hålla ihop och stödja varandra på samma sätt.

Så mina vänner, använd aldrig citatet "DUM SOM EN GÅS" vi har mycket att lära.

I kväll har jag bokat en träff med en vännina och det ska bli så kul att träffas. Vi har jobbat som ambassadörer i vår kommun och har haft väldans kul i hop.

Det är hemskt att man måste ta fram sin almanacka och se om det finns en dag som passa, men vilken tur! Sista fredagen i denna månad, hade båda en lucka. Å vad kul det ska bli!

Lite vin och massor med snack! :)

Undra om jag hinner med sista nattbussen?.... Halv fyra på morgonen....tveksamt.

Har jag berättat att jag är mormor?

Och det är nu du ska tänka, det kunde jag aldrig tro.

Då blir jag så nöjd och glad.

Jag har snart varit mormor i sju år.....tänka sig.....vad tiden går fort. Tvillingarna fyller 7 år den 21 november och har börjat 1:an nu i höst.

Jag har alltid tyckt att det varit roligt att besöka skolan som förälder och vara med under en dag och nu när jag är mormor, hoppas jag att jag är lika välkommen.

Jag har tänkt att jag ska följa med dem på deras födelsedag och det är ju en fredag. Är det inte då fröken bruka läsa en saga? Jag ska fråga om jag får ta över en lektion för jag tycker att det är så kul och tvillingarna skulle absolut uppskatta det. De vet att de har en "knasig" mormor som brukar hitta på "kuliga" saker.

Det är en sådan "varva med allt möjligt dag". Köket har städats grundligt, överallt. Ut och räfsa lite löv medan hundarna kunde springa i trädgården. Ta fatt leken är väldigt kul. Ska du inte vara med? tyckte Harry. Men ni springer så fort att jag inte har en chans. Det är bättre att jag fortsätter att räfsa.

Sopbilen kom och Harry är lika förvånad varje gång tunnorna åker upp i luften och töms i sopbilen.

Nä men! hur går det här till och vad det smäller och låter, skäller Harry. Lisa är mer cool och har annat att kolla än en gammal sopbil.

Jag fick en ny bunt bruna påsar till kompostavfall och det var ju himla bra för mina var totalt slut så det sista fick jag slå in i tidningar.

Utevistelsen avslutades med en promenad och nu har hundarna slocknat på köksgolvet.

Vår "fina" utsikt som jag skrev i går om har genomgått en radonmätning och jag har fått höra följande. Är det för högt värde ska det rivas. Jag kan bara hoppas!

...och God Morgon!

...eller God förmiddag! kanske är mer rätt för mig.

Jag har varit uppe ett tag minsann. Här kan man inte ligga på latsidan på min lediga dag. Det tyckte i alla fall inte Harry (min hund). Nej klockan 5 fick han för sig att gå ut. Det var bara att gå upp och släppa ut honom. Det "körde" väl i magen på honom, den stackaren.

Efter den "vanliga" morgonrundan med hundarna satte jag igång med att skura det jag har kvar i köket. Himmel så skönt att gå igenom allt!

Nej nu är "rasten" slut. Köket kallar! (vad tråkig jag är, detta är väl inget kul att läsa. Men du behöver inte ha ha)