Efter besöket på museet tog vi med hundarna på en statsvandring i vår egen stad. Karlskrona har en spännande historia.

Framför Amiralitetskyrkan står Rosenbom.

Han har stått här sen slutet av 1700-talet. Han ersattes med en kopia 1956.

Han håller ett plakat i handen och där står det:

Ödmjukt jag Er ber

Fast rösten är nog matt

Kom och lägg en penning ner

Men lyften uppå min hatt

Säll är den som låter sig

Wårda om de fattige

Verklighetens Rosenbom hette Mats Hindiksson Rosenbom. Det finns en historia om honom och han kom från Åland och var en av de första som bosatte sig i nya Karlskrona.

Det sägs att Rosenbom en nyårsafton 1717, varit ute och tiggt allmosor hos stadens borgare. På många ställen fick han en sup och blev till slut kraftigt berusad.

När han kom till kapten Lagerbielke tappade han sin hatt när han skulle buga och tacka.

Detta tyckte Lagerbielke var lustigt och sa "vill man ha tack av Rosenbom får man själv lyfta på hans hatt".

Rosenbom tyckte att detta var en lustig ramsa och upprepade den när han kom till nästa hus där bildhuggaren Kolbe bodde. Kolbe blev inte glad utan slog till Rosenbom och kastade ut honom i en snödriva.

Kolbe fick långt senare dåligt samvete och gick för att leta rätt på honom men Rosenbom var rädd för Kolbe och gömde sig vid Amiralitetskyrkan.

Dagen efter hittades Rosenbom ihjälfrysen intill kyrkväggen.

Kolbe lär sedan ha skapat fattigbössan.

Rosenbom är stor så vi får gå upp på trappan för att kunna lyfta på hatten och stoppa ner en peng.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...