Små barn har små lätta läxor. Stora barn kommer hem med jättestora läxor som tar flera timmar att göra.

Jag har tipsat hur sonen kan göra en snygg plansch och en bra redovisning av vår kommun. Han har skrivit, klippt och klistrat och till slut blev planschen jättesnygg!

Då säger han, men den här kan jag inte ta med till skolan, de kommer att skratta ihjäl sig. Varför undrar jag?

Den är för fin, blev svaret. Jag fattar inte hur eleverna tänker idag. Är det mer coolt att komma med en skrynklig, kladdig och oläslig sådan?

Men jag tror att han var nöjd med sitt resultat i alla fall.

Det borde han vara!

Nu ska jag lägga mig för i morgon är det arbete och jag ska vara på mitt ordinarie jobb.

Natti natti!

Vad konstigt att komma hem efter dagens arbete.

Undomarna skulle i väg var och en på sitt håll när jag klev över tröskeln. En skulle till stan på teater och den andra till musiken hus. Den obligatoriska frågan "vad ska vi äta" kom aldrig. Lite konstigt faktiskt, jag saknade den nästan efter att ha fått den frågan i många, ja väldigt många år.

Men det blir köttfärssås och spagetti kan jag tala om för dig, vad skönt! nu fick jag säga det.

Oj! kom på att det var pasta i går också...vad gör jag nu?

Ingenting, det får bli så när man jobbat hela dagen.

Snabbt och lätt!

Dagen har inneburit planering för de arbetslag jag ska besöka och en föreläsning om värdegrund i vårdprogrammet. Det är verkligen ett spännande arbete!