Har ännu en gång haft en mycket bra arbetsdag.

Det är så stimulerande att träffa alla arbetslag och göra en kompetensinventering.

De har så många tankar och ideér som jag vill "fånga".

Jag håller ju på att rensa ur frysen och än är det inga problem att hitta på middagar. En påse kyckling tog jag fram och det blev uppskattat. En grej mindre i frysen och en påse grönsaker tog jag också. Sakta men säkert...

 Den här historien

handlar om fyra personer

De kallades för

Alla, Någon, Vem-Som-Helst och Ingen

Ett arbete skulle utföras och Alla trodde att Någon skulle göra det. Vem-Som-Helst hade kunnat göra det, men Ingen gjorde det.

Någon blev arg, därför att det var Allas uppgift. Alla trodde att Vem-Som-Helst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla skulle strunta i det.

Den hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vem-Som-Helst skulle kunna ha gjort.

Ännu en dag har gått till enda.

Jag har haft en mycket bra dag och det är tur för jag kan inte göra om den för att göra den bättre. Denna dag kommer aldrig mer tillbaka.

Ska snart lägga mitt huvud på kudden och sova för att vakna upp till en ny dag. Undra vad den har att bjuda på?

Du söta lilla vän, det räcker med sömnpulver. Jag känner redan hur trött jag blev.

Spara lite till mina bloggvänner, de kanske behöver det bättre än jag.

En millimeter is till och jag kan inte stänga dörren. Jag vet att din inte ser ut som min. Den är säkert fri från is och allt ligger ordentligt och prydligt på sina hyllor. Säkert i sådana fina burkar också.

Jag pratar om min frys och måste frosta av den! Men det är en hel del i den och det hinner ju tina flera gånger om innan den är avfrostad. Men nu har jag tänkt!!!

Jag ska ha en liten tävling med mig själv och helt enkelt laga varje middag med att hämta från frysen.

I början kan det gå alldeles utmärkt men efter ett tag så kan det bli problem. Middagen ska ju räcka till 4 pers.

Det kan bli lite spännande. Ni vet de där "slattarna" man lägger in och kanske bara tre korvar i en påse. Detta kan ju bli lite intressant.

Kvällsmaten i dag: Köttfärssås och spagetti

Det gick ju bra och inga protester!

Fortsättning följer!

Underbart höstväder med frost och sol nu på morgonen. Jag har varit ute (med vantar och mössa på) en morgonpromenad. Hundarna fick ta god tid på sig att läsa morgonnyheterna och det var extra spännande denna morgon och mycket att läsa. Medan jag väntade på att de skulle läsa färdigt reportage efter reportage kunde jag i lugn och ro fundera på hur jag ska lägga upp min arbetsdag.

Lite morgonkaffe och läsa min morgontidning, sedan är det dags att sätta igång och jobba.

Så tack och hej! Vi hörs senare!

Tiden läker alla sår och med tiden så går det över. Det gäller bara att ha tålamod. Läker det för fort är risken att det går upp igen. Det får ta tid.

Min familj har varit ett jättestort stöd när jag blev ett offer för förtal och en fruktansvärd kränkning. Jag hade inte ensam orkat igenom detta. I mitt inlägg nedan kan du läsa om detta.

Jag förstog att något inte stog rätt till men kunde inte sätta fingret på det. Här i min familj var allt som vanligt men utanför den, hade den förändrats. Det pågick under ett halvår och den fientlighet jag mötte  ökade i takt med tiden. Knappt märkbar men jag kände den. Jag funderade på att det var bara något påhitt från min sida men när en del slutade hälsa och inte ens sökte ögonkontakt med mig förstog jag att inte allt stog rätt till.

De kanske hade en dålig dag trodde jag i min ovetskap eller de kanske tog fel på person.

Även på mitt arbete kände jag detta "vad det nu var" men trodde att jag bara var överkänslig. Jag talade om hur jag kände för min man och han trodde bara att det berodde på den kvinnliga avundsjukan. Men när han också märkte att folk slutade hälsa när vi var ute med våra hundar så förstog han vad jag menade.

En kväll fick jag reda på vad det var och jag kan inte i ord beskriva den känsla jag kände av att få veta, fruktansvärt, ja värre än så.

"Någon" hade ljugit ihop en historia om mig, en fullständig lögn och alla, då menar jag verkligen alla som bor här och en bra bit utanför samhället hade "gottat" sig i detta.

Jag vill inte säga vad detta förtal handlade om för det är så hemskt och den vanmakt jag kände när jag fick detta kastat i ansiktet kan inte i ord beskrivas. Jag skulle bara vilja klättra upp på det högsta berget och skrika ut min oskuld. Den som har hittat på denna historia är vad jag kan se en sjuk människa och inget annat.

När jag vänder mig till ena grannen och fråga, har ni hört detta?

Ja det har vi, svarade de förtvivlat. Men vi har aldrig trott på det.

Jag vänder mig till nästa granne och fråga samma sak och får samma svar tillbaka.

Då förstog jag. Alla pratade om detta, mina arbetkamrater, ja varenda människa och hela samhället, även utanför. De som kände mig visste att det inte var någon sanning i vad de fick höra, men de sa heller inget till mig.

Jag har aldrig känt mig så kränkt i hela mitt liv!

Under ett halvt år hade denna fruktansvärda historia cirkulerat runt i bland hus, affärer, jobb, fester, ja överallt.

En del säger, "ingen rök utan eld" och jag säger att bakom detta fanns varken det ena eller andra utan bara en, jag säger det igen. En väldigt sjuk människa.

Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på detta och jag hoppas att med tiden blir det varannan dag och var tredje....tills det omöjligt suddats ut. Men det gör det nog aldrig.

Skvaller som förgyller tillvaron för en del, kan skada en människa oehört för all framtid!