Har arbetat i kväll och kom hem för en stund sedan. Nu sitter jag här och njuter av en kopp kaffe och bara slappar. Det är väldigt roligt att jobba med människor men man blir ganska trött i huvudet. Ingen kan ana hur mycket man ska komma ihåg på ett äldre-

boende och vilket ansvar detta är. Innan jag går hem brukar jag ställa mig i korridoren och i huvudet gå igenom person efter person så att jag vet att alla har "fått vad de ska ha" innan jag lämnar över till nattpersonalen.

Då larmar det och jag går in till en vårdtagare som säger

- God morgon!

- God kväll, säger jag.

- Är det kväll? Jag trodde jag skulle upp och äta frukost nu.

- Är du hungrig, frågar jag.

- Nej inte precis, men en smörgås hade varit gott.

- Då fixar jag det. Jag kommer strax.

Den person som inte har kommit så långt i sin demens far väldigt illa av den vetskap att minnet sviker och att inte veta eller komma i håg. Inte veta om det är morgon eller kväll. Vi som är friska kan inte föreställa oss hur det känns för den människan. Vi kan bara lite grann ana men inte mer.

I morgon ska jag jobba med ett helt annat jobb. Tvära kast kan man säga, men så kul! Jag berätta om detta i morgon.

Magen ska väck!!!

Jag får väl ligga i som en

iller!

Det hjälper inte att jag är ute och går flera mil i veckan, den putar så retfullt i alla fall.

Det värsta som kan hända är om någon kommer fram och säger "jag får gratulera", ni fattar? vid min ålder!!!

Nej, nu får det bli hårdträning!!!

Nu har jag fixat "något" svart till mässan men uch! vad jag hatar att prova. Jag blir så trött på mig själv! Varför kan jag inte fatta att jag inte är 20 år längre och vara nöjd och glad för hur jag ser ut. Magen putar och ännu mer framåt dagen, den bara gäser som en bulldeg, suck!

Jag måste ha kläder som "trolla" bort detta men hur lätt är det på en skala från 1 - 10? Men det kanske bara är jag som ser det, kan det vara så? Tveksamt, jag ser det ju! uch!

Men hur som helst är jag nöjd (tror jag) med det "svarta". Får väl bocka av "köpa något svart" från min lista.

Vilken underbar morgon. Solen skiner och det ser ut att bli en riktigt fin höstdag. Höstlöven ligger som ett täcke över- allt i trädgården, men att samla ihop dem ligger långt ner på min lista.

När jag tog ut hundarna på morgonpromenad ser jag att alla grannarna har satt ut sina soptunnor. Det har vi glömt! jag rusar till dem och sätter ut våra vid vägen och så "gluttar" jag i grannens, de har väl inte hunnit tömma? Till min lättnad ser jag att de är fulla med sopor. Vilken tur! När jag kommer hem igen rusar jag till frysen och hämtar räkskalen som jag fryst ner. Det luktar så illa om de ska ligga i den bruna tunnan i 14 dagar innan den töms. Jag plockar även i hop sådant som alla isiga korvbröd och lite annat som inte kommer att ätas upp. Nu är nästan frysen tom! Jag rusar ut med alla bruna påsar. Phu! jag hann!

"Dagens goda gärning". Glad sätter jag mig och äter frukost.

På min lista "att göra i dag" står det:

Handla något svart och rött, kanske silver ;)

Långrunda med hundarna

Börja jobba vid tre till nio

Jag måste säga till mig själv -stressa inte!!! Ta det lugnt!!!