Har precis avslutat mitt helgjobb. Jag är trött i både ben och huvud. Att jobba på ett äldreboende innebär att jag måste vara helskärpt hela tiden och det blir mycket spring hit och dit. Vi har ett enormt ansvar och inget får bli fel.

På våra äldreboende idag bor det dementa, psykiskt sjuka och äldre som är kroppsligt sjuka, väldigt dåliga (vård i livets slut). Det kan också finnas alkoholdementa och alla dessa ska jag bemöta på ett professionellt sätt. En liten felsägning kan ha förödande konserkvenser.

Jag hjälper var och en med de som de inte klarar på egen hand och ska göra det på ett icke kränkande sätt.

Jag måste i mitt jobb ha massor av tålamod!!! Att kunna "jobba med händerna på ryggen" är arbetssätt jag måste kunna. Vad skönt! tänker du. Då behöver jag ju inte göra något. Men jag måste tillåta att vårdtagaren få göra det han/hon klarar själv utan att ta över för det går ju snabbare om jag gör det eller hur? Men hur kränkt blir vårdtagaren då? Hjärnan glömmer också snabbt hur man gör när man knäpper knapparna tex.

I bland blir någon väldigt förvirrad och det ska vi lindra så gott vi kan. Mediciner skall alltid ges rätt hur mycket vi än har omkring oss. Ev. sår ska läggas om. Mat ska delas och det rätt mat till rätt person. Anhöriga kommer och vill prata en stund. Någon vill vila när det är dags för en annan stt stiga upp. En hittar inte hem medan någon annan vill ha kaffe när en tredje ska gå på toa. Telefonen ringer och en vill höra hur det är med mor i dag. Gångträna ska den som legat sjuk och nästan glömt hur det var. En är ledsen och behöver en pratstund när en annan är glad och vill berätta en historia när en tredje ska ut och mjölka sina kor och en fjärde är väldigt arg och förstår inte varför men vi vet att det handlar om ångerst.

Red ut allt detta och helst på en gång! Förstå att det kan vara "väldigt livat" på ett äldreboende och jag fixar det!!!

 

Eva å Kira

12 oktober 2008 22:26

*stor eloge* till personal som du! som inser vad livet handlar om, och inte *göra-saker-så-snabbt-som-möjligt-stuket* Önskar bara att det fanns fler som tog sej tid till det. Nu är det ju TYVÄRR inte "ni" som vårdpersonal som bestämmer, utan det är oftast pampar som tror dom vet vad dom pysslar med, när det i själva verket är ni som jobbar som VET vad som är viktigt.

 

storasyster

13 oktober 2008 08:22

Förstår att de finns hur mycket som helst
att göra med detta jobb tiden ränker
inte till alltid kanske! Ni där gör ett fatastiskt arbete och betyder verkligen
mycket för dom!

 

Singo

13 oktober 2008 20:23

Ärligt talat så tror jag du är världsklass på det du gör!

http://singo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...