När jag var barn, ja även ett stort sådant, hade jag alltid

hemsydda kläder. Tröjor, vantar och mössa var hemstickade. Till och med mina ytterplagg som kappa och till och med täckjackan var hemsydd. Mamma var är väldigt duktig på att sy och sticka och då, på den tiden (stenåldern typ), var det mycket billigare att sy sina egna kläder än vad det är i dag.

Mamma hade ju många barn att klä och var det tvunget att "göra det billigt". Men ni ska veta att jag hatade allt det hemsydda när jag blev äldre och det värsta var att vi alla flickor alltid hade lika klänningar, sydda av samma tyg.

Varje vår tog mamma alltid fram alla sommarklänningarna och vi fick prova om de fortfarnde passade. Naturligtvis gjorde inte min det men då förstår ni, då var det att ärva storasyrrans klänning som passade, suck! Värst var det för syster nummer tre. Den stackarn fick ärva min och när den var för liten fick hon ta storasyrrans. Hon fick på det viset ha likadan klänning i flera år. Jag vet inte om hom fått några men av detta, hon har nog förträngt detta i så fall, hoppas det.

I dag önskar jag att jag kunde sy som mamma. Sy spännande kläder som bara jag har. Varför inte egentligen!

Med en mamma som är sömmerska och en morfar som var skräddarmästare....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...