Jag har haft en himla bra förmiddag. Morgonen startade med en långpromenad och sedan frukost och mat till hundarna...i den ordningen ja.

Därefter fick hundarna hoppa in i bilen, vilket de älskar.

De hör när jag tar fram plånboken och kommer som små skott och titta på mig med bedjande ögon.

-Får vi följa med? snälla....

Jag har handlat lite här och där för att piffa till det i köket och nöjd med inköpen körde vi hemmåt.

En skogsrunda är en bra avslutning på denna förmiddag och Lisa och Harry behöver ut och röra på sig. Vi stannade vid Orionstugan och gick 2,5 km.

När vi kommer hem ser jag att skolsköterskan har ringt flera gånger och jag blir bara så rädd. Vad är det nu?

Jag tar genast telefonen och ringer upp henne och några signaler går fram när jag hör hur ytterdörren öppnas och min son kommer hem....med skolsköterskan!

Vad är det som har hänt? undrar jag och synar sonen uppe från och ner, men han ser frisk ut *pustar ut*.

"Någon" hade brutit upp hans skåp i skolan och rivit ut allt på golvet. Han misstänker vem det är som gjort det och dessutom har verktyg med sig till skolan.

Han går upp till "rökdungen" där några sitter och även denna kille.

-Är det du som har brutit upp mitt skåp? frågar min son.

Nej givetvis inte.

Min son går därifrån och då hoppar en annan kille fram och säger det var din mamma som bröt upp skåpet.

Vad moget, säger min son medan killen fortsätter gå emot honom.

 Min son var inte ute för att slåss utan försöker putta undan honom.

Killen ger sig inte och det hela slutar med att min son snubblar och hamnar på marken och killen sätter sig på honom och slår gång på gång mot huvudet.

Min son är ingen liten kille (185 + cm) och lyckas putta undan killen och resa sig upp och den andra försöker igen.

Då har min son tröttnat och slog till honom.

Trots mina förmaningar att inte slåss, MEN! jag kan förstå att han blir arg!

Slagen mot min sons ena öra gjorde att han hörde konstigt med det och fick gå till skolläkaren som har dokumenterat det hela.

Blir man trött eller? Här hade jag en sådan bra förmiddag och så händer detta.

Min son har en bula bakom örat och ont i huvudet och hör fortfarande lite "konstigt". Precis som om han har ett glas över det.

Nu går han i nian och det ska bli så skönt när han slutar på denna skola.

Mina blommor står kvar på diskbänken i sina påsar för inspirationen försvann.

 

Kristina

28 januari 2009 17:02

Det är så jäkla tråkigt när det händer och så blir man så förtvivlat rädd. Jag tycker verkligen synd om honom och han gjorde rätt som slog tillbaka. Hoppas det inte fortsätter bara. Man vill ju inte vara orolig varje dag.
Kram på er! :)

http://kristinas.bloggagratis.se

 

Lena

28 januari 2009 17:05

Usch, vad hemskt!!!
Ryser över hela kroppen när jag läser detta!
Hoppas han piggnar på sig snabbt!
Tråkigt slut på en bra dag ; (

Ha en skön kväll och ta hand om varandra ; )

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

nilla

28 januari 2009 17:43

Ååååh, detta högstadium! Jag har min yngsta där i åk 8 och två äldre så jag vet hur jobbigt det kan vara. Bra att han försvarade sig och hoppas att han mår ok nu.

http://nillaja.bloggagratis.se

 

Sister Disco

28 januari 2009 21:55

Jag saknar absolut INGENTING från den skolan, jag tror du förstår vad jag menar.

http://sisterdisco.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...