Sitter här med tända ljus och så naturligtvis mitt kvällskaffe.

Jag har tänkt på vad mycket har förändrats genom åren. Som det här att skaffa sig vänner.

Förr i världen, när himlen var blå....Det är väl en sång som låter så...ha ha...Nåväl, jag hade många brevvänner men hur lång tid tog inte den konversationen. Jag skrev ett brev förhand, fixade frimärken och gick och postade det. Sedan tog det några dagar innan det kom fram. Det gick det ett par veckor innan jag fick svar. I stället för att som nu, kolla sina mail, gick man och tittade i brevlådan i ur och skur och väntade och väntade...på det där efterlängtade brevet.

Skulle någon då sagt att jag kommer att sitta vid en liten platt "sak" med skärm och skriva, få snabba svar och skaffa mig många vänner så hade jag absolut trott att det var det värsta aprilskämtet.

Men nu sitter jag här och skriver till "vänner via nätet" och det är så fantastiskt kul.

Jag har kommit på mig att nämna en bloggvän på jobbet, så där i förbifarten. Något bra eller roligt ni gjort.

Jag har en önskan att fler som besöker mig vågar skriva en liten kommentar. Det kostar inget utan är alldeles gratis! och som vanligt blir jag superglad om för varje kommentar! Tack!

Snön har ingen chans...den gör sig bara onödigt besvär att försöka täcka att i vitt. När vårsolen väl sticker fram smälter den snabbt undan och det tackar vi för.

Vaknade tidigt i dag och kunde inte somna om för en liten tanke började växa sig lika stor som en fotboll. Varför tillåter vi att styras av en annan människa som har tagit på sig rätten att bestämma. Varför säger vi inte stopp! När blev du chef här...förlåt mig, men har jag missat något!

Nu kändes det som om "bollen" skulle sprängas av för mycket luft. Ska denna person också nu förstöra min sömn?

Det valet har jag och... naturligtvis inte! Nu ska det vara slut på detta styrande och ställande.

Jag lyckades tydligen somna om och vaknar till en alldeles vit morgon. Skit också! Massor med snö....och jag ska gå i ide. Väck mig när våren är här på riktigt....men det kan jag ju inte. De fyrbenta står vid sängen men viftande svansar och undra...ska vi gå ut nu? De lägger huvudet på sned och tittar på mig med stora bedjande ögon....

Klart att vi ska, ni gillar ju snö.

Efter promenaden skulle det smaka gott med kaffe...om burken inte var tom. En morgon utan kaffe!!! Nej, det funkar inte. Det var bara att lasta hundar i bilen och åka och handla. Med oborstat hår och inget smink går jag in i affären. Varför är man så korkad att man tror att alla ska stå där och säga....Å där kommer Tin. Vad har hon för fint på sig i dag eller hur hemsk ser hon ut!!! Har hon precis stigit ur sängen. Det var det värsta!!! De ska jag tala om för hela byn. Hon är säkert sjuk....Nej, det är jag inte. Jag ska bara köpa kaffe.

Dumma tankar va....ingen la väl märke till mig.

Hundarna fick jag inte in. De har sprungit i trädgården i en och en halv timma och busat runt, lekt med varandra och byggt en snögubbe. Det sista var naturligtvis inte sant, men de såg ut som två snögubbar när de väl ville komma in.

Härligt med nybryggt kaffe...mmmm....jag tror jag sitter här en stund. Har ju en ledig dag och ska inte stressa.

Ta dagen som den kommer, andas och känna att man har det bra.

Kram

Tin