Helgarbetet är över för denna gången. Det är långa pass och jag kände mig trött när det började närmar sig slutet. Då säger en kvinna till mig, "vilken tur att ni finns, vad skulle jag annars ta mig till". Hennes ord värmde verkligen.

Det är fantastiskt att ha ett yrke där man får hjälpa andra människor.

När jag gick för att klä om kände jag mig fortfarande trött i kroppen men mådde gott i själen.

När jag kom hem såg jag att ett ufon hade landat på gräsmattan igen. Min man har varit duktig och tömt poolen som har stått på gräsmattan hela sommaren och det ser faktiskt ut som en ufoplatta.

Nästa år ska vi ha poolen på baksidan så nu ska ufoplattan göras om till en rabatt. Nu ska jag bara fundera ut vilka blommor och färger jag ska ha. Det får bli mitt projekt i veckan som kommer. Äntligen ska jag få skapa något igen!

Har haft en bra förmiddag på jobbet och är nu hemma på "timmar". Jobbet fortsätter klockan fem och varar till nio i kväll. Min dotter, det ena lammet som kom hem klockan fyra i morse ni vet, har just berättat om hennes "utekväll" som varit lyckad. Hon hade i alla fall mycket att berätta och beskrev hur människor beter sig ute nu för tiden. Beteendet är precis som förr. Alltid var det någon som "hade fått för mycket" på bussen till stan och alla skriker "Han är Kung i kväll"!!! Jag har aldrig sett en kung sitta och kräkas i en påse :(  Jag trodde kungen satt i baren!

Likaså finns den där "kladdiga gubben" fortfarande ute på krogen. Jag fattar ingenting! Han borde vara hundra år eller mera vid det här laget. Hur orkar han? Mitt "lamm" berättade att han svettades väldigt och det är ju klart att det måste vara ansträngande för honom nu. Dement har han också tydligen blivit, för han verkar fullständigt ha tappat moralen.

Varför har mammor så svårt att gå och lägga sig när inte alla "lammen" är hemma? Klockan har passerat midnatt och om några timmar ringer min klocka och det är dags för nästa arbetspass.

Lördag kväll...jag vet hur det var när jag var ett lamm...inte hade man bråttom hem inte, nej då! Det sista man tänkte på var mamma som satt där hemma och väntade.

Jag kanske ska ta och lägga mig i alla fall och läsa lite. Men tänk om jag somna! Då kan jag ju inte räkna in alla lammen!