Blommor och bin. Trädgård och med jord som luktar koskit. Äckliga bruna sniglar som äter och tuggar eller ännu värre, sniglar med hus som säger krask! när man råkar trampa på en. Det blir bara en slemhög kvar med små, små bitar av snäckan som var dess hus. Det är äckligt!

Hur kan man lägga ner så mycket tid på en trädgård?

Det finns väl annat som är roligare att göra än gräva, plantera, vattna och få sorgkanter under naglarna och dessutom bli svettig och lukta skunk!

Har funderat på detta!

Anväder du balsam i håret? Ja, just det, så är det. Så känner jag. Trädgården är som balsam, mjukt och lent och återhämtning.

Mitt arbete med människor i svår livskris, ångest, dödslängtan eller rädda för att dö. Livsgnistan, orken och glädjen försvinner. Hjärnan fungerar inte som vanligt, armar och ben lyder inte. Snabba byten mellan glädje och sorg. Mitt arbete med människor som känner att livet och tiden rinner ifrån dem.

Arbetet kräver att jag är profesionell i vad jag säger och i handling.

Förstår ni? Trädgårdsarbete är för mig rofyllt, ett lugn. Dofterna, färgerna, plaskande vatten, vackra stenar, gräva, göra nytt, allt är ett sätt att hämta kraft. En styrka och kraft jag behöver i mitt arbete.

Det finns många som har stora härliga trädgårdsland där det odlas allt som tänkas kan. Grönsaker, kryddor, blommor och vad det nu är. Allt står i fina rader och det ser så snyggt och välskött ut.

Jag har verkligen försökt med att ha ett sådant land. Jag rensade mellan raderna och det såg så prydligt ut.

När jag sedan smutsig och svettig ställde undan redskapen jag använt började ogräset att växa igen och det bara log retfullt mot mig.

-Kan ni inte försvinna?  Men de brydde sig inte utan fortsatte att breda ut sig runt mina grönsaker och höll på att kväva dem.

Nu hade jag fått nog! Ett sådant trädgårdsland varken orkar jag eller hinner med och jag vill påminna, att allt jag gör, ska vara lättskött i min trädgård.

Hela trädgårdslandet planades ut och vi la ut träramar där jag i fortsättningen skulle odla.

Vi la markduk runt alla träramar och fyllde upp med småsten.

Nu blev det perfekt! Lagom plats att odla på och lätt att komma åt runt varje "ram". Det bästa är, har jag inte lust att odla i alla ramar, behöver jag inte, det ser snyggt ut än då.

Tanken är att vinrankor ska klä in det rutade staketet som inramar trädgårdlandet.