Jag kom och tänka på när vi barn, i familjen var små och då som nu vill man inte vara eller känna sig annorlunda. Pappa fick köpa en stor bil för att alla skulle få plats med fru och alla barnen. Vi hade också en stor hund som alltid skulle följa med.

 Det fick bli en marinblå, stor amerikansk bil. Säterna var ljusblå och hela som soffor. Lagen om att använda bälte fanns inte så vi barn kunde sitta i långa rader både fram och i baksätet. Fatta att jag kände mig annorlunda när alla andra hade "normala" bilar. Jag skämdes för vår stora bil och när pappa skulle skjutsa mig till skolan fick han stanna en bit ifrån så ingen på skolgården fick se vilken hemsk bil vi hade. Idag kan jag skratta åt detta. Idag hade jag varit stolt över bilen.

God morgon!

Ja ha du "syrran", nu kommer vi snart!

Kör inte slut på dig med städning och allt för att vi ska komma. Ta det lugnt!

Jag håller på att packa för vi ska ha syskonträff i helgen. Denna gången blir träffen hos min syster i Skåne. Det är jättekul när man är en stor syskongrupp som vi är.

Jag vet inte varför mamma och pappa skaffade så många

ungar. Det var aldrig tyst i huset och många som skulle utfodras.  Men de kanske tänkte på att när vi blir "större" ska vi ha roliga syskonträffar. Det måste ha varit det, som de tänkte på...eller?