Det är verkligen kul att man får uppskattning för det jobb man lägger ner. I dag, som jag berättat tidigare, var alla instruktörer för de olika blocken, bjudna till Karlskrona konsthall. Långbord hade dukats i den stora salongen där vi åt gravad lax med tillbehör.

En rundtur för att titta på konsten som klädde väggarna var given.

Under kaffet fick vi en föreläsning av textilkonstnären www.annikaekdahl.se  För mig som inte fattar något när det gäller vävning var det fantastiskt att se hennes värk.

Att kunna väva tetaljer som människor, blommor och djur, hur svårt är inte det? Jag som ens inte kan väva en matta.

Hon berättade en liten kul grej! Hon hade ett stort tygstycke som hon tog med sig på olika platser som tex på Polenfärjan. Där kunde vem som helst få sy vad de ville och just på färjan var det många som ville sy i stället för att hänga i baren. På hennes hemsida finns det bilder när de sitter och syr på duken.

Detta har nu blivit en lång duk som hon alltid ha med sig.

En kul grej, kanske skulle prova hemma. mina gäster kanske vill sy....eller inte.....

Projektet kompetensstegen är slut vid årsskiftet men fortsätter i en annan form, spännande!

En trevlig och kulturell eftermiddag! När vi gick hem fick alla instruktörer en ros. Tackar! Tackar!

 

Ann

16 december 2008 18:30

Hej!Alltid kul med uppskattning och ni blev bjudna på god mat oxå det är ju inte fel./Ann

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...