Nu har jag klättrat upp för ett högt, högt berg...ja ni kan inte förstå, så högt berg...av tvätt... och det utan skyddsutrustning!

Det tog minsann tid att nå toppen... nja... snarare botten på tvättkorgen. Men nu är jag klar och tar mig en efterlängtad kaffepaus. Att man kan känna sig så nöjd med sig själv efter en sådan prestation. De prydliga högarna av nystrykta kläder, trängs längs bänkarna i köket.

Det är bara för varje familjemedlem att ta hand om sin hög. Vilken service! Men jag måste naturligtvis göra dem uppmärksamma på sina högar för det är inte alltid de ser dem. Det är väl märkligt!

En bukett vackra rosor är jag värd!

Rosorna är från min trädgård

 

Åsa

29 augusti 2008 12:19

Mina barn får inga strukna kläder...de får vika dem själva också...och lägga dem i byrålådan... Kan du förstå sicket gnäll det blir då!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...