En jul köpte jag en påse valnötter och det är väl inget märkvärdigt med det. Det gör väl många för att knäcka dem och äta upp dem. Men jag funderade på om jag kunde få dem att gro. För att nötter ska gro behöver de en frostperiod så jag tänkte att om jag gräver ner dem i sandlådan under vintern så får de en frostperiod. Ibland tänker jag till eller hur? Smart! De fick ligga där tills våren kom för jag glömde liksom bort dem.

Nu var det så att denna vintern var ovanligt mild så när jag grävde fram dem var de alldeles mjuka och äckliga. Jag slängde dem. Tusan också!

Men jag ger mig inte så lätt. Nästa jul köpte jag nya och funderade på var jag skulle lägga dem för att få en frostperiod. Frysen! Där är det iskallt och frostigt. Så fick det bli. De låg i en påse i frysen tills våren kom då plockade jag fram dem. Nu var de inte mjuka. Jag sandpapprade lite lätt på dem och sedan planterade jag de fem nötterna i var sin kruka. Krukorna vattnade jag försiktigt.

Efter flera veckors uppsikt över dem såg jag...ingenting hända. Det här går inte tänkte jag och petade försiktigt i jorden till jag såg valnöten. Den var alldeles mjuk. Jag tog upp den och kunde lätt dela på den och vita små maskar kröp i den. Fy vad äckligt! Jag undersökte varje kruka en efter en och de nötterna såg lika dan ut som den första.

När jag skulle kolla den sista satt den fast och gick inte att ta upp. Den hade börjat gro!!!

För att göra en lång historia kort har jag ett litet valnötsträd i min trädgård som jag själv har drivit upp. jag är riktigt stolt över mig själv att det lyckades till slut.

I Sverige finns gamla, stora valnötsträd så det är inte alldeles ovanligt.

Men de som planterade dem kanske inte hade ett sådant bestyr som jag.

Mitt Valnötsträd

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...