Det finns väl inget skönare än att gå barfota på en grön och mjuk gräsmatta. Jag har ingen sådan längre, tyvärr. Den varma sommaren utan regn, har bränt ner den alldeles.

Jag önskar att vi hade en egen brunn och kunde vattna med spridare nätterna igenom. Men nu har vi inte det och som väl är dör ju inte gräset. Det kommer igen!

I dag har jag klippt de där långa, torra grässtråna som växer upp här och där så nu ser gräsmattan i alla fall städat ut.

Det där med gräsklippning har för oss blivit en liten rolig grej. Jag ska berätta.

Det är faktiskt så, att varje gång vi dukar för att sitta ute och äta, är det alltid någon granne, antingen nära eller längre bort, som drar i gång sin gräsklippare. Det är sant!

En kväll hade vi gäster som hade hört talas om detta fenomen och de väntade med spänning.

Det var en tidig sommarkväll, lagom varm och det mjuka plaskandet från innegårdens vattenspel var bakgrundsmusik till småfåglarnas sång. Skulle det förbli så här under hela kvällen tänkte jag medan vi hjälptes åt att duka.

Jag tittade på min man som stog och grillade köttet. Han får alltid vara grillmästare men det är väl för att han är bäst på det tror jag. Han bara ryckte på axlarna och sände en blick till mig som sa, bara lugn,det kommer snart. Det har aldrig slagit fel, så varför i kväll?

Nu är köttet klart! ropade min man och kom till bordet med ett fat med härliga kotletter som doftade honung och rosmarin.

Alla satte sig till bord för att börja äta och DÅ! MED DUNDER OCH BRAK drog någon i gång sin gräsklippare.

Denna klippare sjöng på sista valsen för motorn gick ojämt och det rasslade rejält i den.

Jisses! utropade en av gästerna. Då var det sant!

Ja, det var ju det vi sa, svarade jag och tackade grannen tyst. Det hade ju varit retfullt om vi "lurade" gästerna på denna konfekt eller hur?

Skål och välkomna!

Jag tycker att det är härligt med en egen trädgård och särskilt när man har två hundar. Det är juvligt att sätta sig och äta sommarfrukost vid cafébordet medan hundarna nosar omkring och ska kolla vilka andra djur som har varit i trädgården under natten. Hoppas bara att någon katt inte är kvar i trädgården för har man väl tagit sig in är det inte lätt att ta sig ut. För hundarnas skull har vi inhägnat överallt vilket samtidigt har gjort så att vi fått olika "rum" i trädgården. De har alltså inte fritt spel över hela trädgården samtidigt. Rummen har delats in med häckar, staket, nät med sammanlagt sju grindar och portar.

Jag får ofta höra att "fy vad jobbigt att sköta allt detta" men jag har ett motto att allt jag gör ska vara lättskött, liksom sköta sig självt när det är klart. Plantorna tätt planterade och täckbark gör att inte ogräset kommer så lätt.

Sedan vill jag tillägga att jag inte är så petnoga. Det gör inget om det är lite ogräs här och där.

Vi älskar sten och vatten i trädgården, det gör den levande och inte så stel. Stenen som ligger på innegården är den grå Ölandsstenen och den är väldigt tung. Min man la den själv och klarade detta med att bara bryta en tå, stortån.

Ett vattenspel finns i rabatten där och den har ett mjukt "plaskande". Dit kommer många smådjur nattetid för att dricka. Igelkottar, paddor och annat kanske också som vi inte vill veta om.

Dammen på baksidan är inte stor och djup men det var inte det jag var ute efter utan bron, som man kan gå över dammen till andra sidan.

Några vattenbad till småfåglarna ställer jag alltid ut. Fåglarna är ofta där och bada och samtidigt är de en snygg prydnad. Jag gör dem själv av betong och rabarberblad.

Jag hittade en gammal cykel i vårt förråd och tänkte först slänga den. Den var trasig både här och där. Jag stog och funderade en stund...tänkte att man kan ju kanske använda den till något. Ja, inte till att cykla med förstås utan...ja i trädgården!

Så fick det bli. Hela cykeln målade jag vit och hittade en cykelkorg att klä med... ja just det, mossa!

Nu har jag blivit väldigt mossig men det är just vad jag är. Jag köpte några söta minirosor och murgröna och planterade i mosskorgen.

Tänk att en gammal cykel kan bli så fin igen! Den ställde jag på baksidan, bland buskarna. Inte för att gömma den men jag vill att det ska se ut som om någon naturligt har ställt den där. Nu kan klätterväxter får slingrar sig i den som det redan har börjat göra.

Det här var roligt att göra saker av hönsnät så jag gick lös med avbitartången.

Jag gjorde en korg med grepe som jag sedan klädde med mossa och fyllde med jord. För säkerhets skull la jag plast i botten så att jorden skulle hållas på plats.

Några söta blommor att plantera och så var konstverket färdigt!

Det blev inte så tokigt.

Men vad jag ser ut på armarna! Det vassa nätet hade gjort långa revor på mina armar. Det såg inte klokt ut!

Jag borde ha haft något som skyddade dessa när jag jobbade med nätet. Ska inte glömma det nästa gång. Att jag inte märkte detta medan jag höll på? Men det var ju så roligt att jag inte kände de vassa "taggarna".

Korgen blev väl snygg eller hur?

Jag har sett många göra vackra och roliga saker av hönsnät och mossa så även jag tänkte försöka.

Ett hjärta kan väl inte vara så svårt att göra.

För att det klulle bli gämt och fint gjorde jag en mall av tidningspapper först som jag la över hönsnätet och började klippa i det med en avbitartång efter mallen.

Jag gjorde 2 lika stora hjärtan av hönsnätet som jag la på varandra (tänk dig göra en kudde)

"Taggarna" som blir när man klipper i nätet "flätade" jag precis som jag gjorde en sömn runt hjärtkudden.

Lämnade en öppning för att kunna fylla den med härlig mossa, ganska mycket för att den skulle bli lite bullig.

Flätade sedan i hop öppningen med taggarna.

Klart!

Mosshjärtat blev väldigt fint på dörren som leder till trädgårdslandet.